Äntligen hemma igen. Det var inte roligt på djursjukhuset. Dom berättade för matte att jag hade gråtit väldigt mycket. Ja, är det så konstigt?

Tuffa killar får också gråta faktiskt.

När man är hemma och har ont blir man ompysslad. ALLA tycker synd om mig och jag får betydligt mera godsaker nu än förut. Tratten en pest, men med tanke på alla godsaker jag får så kan jag nog överväga att ha den ett tag till.

Matte går lite konstigt idag. Hon kan knappt gå i trappan och jag fattade nada. Hon förklarade att hon spelade match igår. Matte är inte van att spela match men hon tyckte det var riktigt roligt även om dom förlorade med 72-0 eller nått. Tur att jag inte var där och tittade "pinsamt".

Storknodden hade tydligen fotbollsträning men hon kom ganska snabbt hem till mig igen. Hon klarade tydligen inte av all pollen som är ute nu. Hon bara nyser och snorar och när hon skulle springa fick hon svårt att andas. Stackars tös säger jag bara. Lillknodden säger att han också har "Poll" men det har han inte, säger matte. Något som han är skonad ifrån iallafall.

Ikväll ska småknoddarna på disco medans jag får ligga här hemma och tycka synd om mig själv. Jag tycker dom ska vara hemma med mig istället och inte ränna ute. Jag behöver kärlek och godsaker just nu. LOVE ME

Klockan sju i morse kom vi fram till djursjukhuset. Allt gick lugnt och stilla tills vi hörde en bil tvärnita och en lösspringande hund sprang på vägen bredvid oss. Matte blundade och hoppades att bilen skulle hinna stanna och det gjorde den. Om man som vovve ska bli påkörd någonstans så är ju ioförsig vägen utanför djursjukhuset det mest lämpade. Fy, så det kunde ha gått. Tydligen ville den där vovven komma fram och hälsa på mig och det gjorde han. Han berättade att han också skulle bli knippsad och jag gav honom mitt största medlidande.

Vi gick in och matte pratade med någon tant om en massa konstiga saker, fattade nada.

Efter en stund fick vi komma in på ett rum.

En tjej kom och lyssnade på mitt hjärta. Hon sade att jag var en frisk pojke och det visste jag väl!

Sedan fick jag följa med henne och matte gick iväg. Matte tittade länge efter mig och jag tror nog att hon tyckte lite synd om mig. Jag tycker också synd om mig.

Nu till det värsta. Jag är fortfarande kvar på sjukhuset och skall sova här inatt. Tydligen kom det in en massa vovvar som behövde opereras på en gång vilket medförde att jag fick vänta ganska länge.

Veterinären ringde hem till matte och sade att jag mådde bra men att dom ville behålla mig här över natten eftersom jag kanske behöver lite smärtstillande och tillsyn. Matte tyckte att det lät som en bra ide.

Så nu slafar jag här och kommer hem imorgon.

Ha det gött så länge.

//FOZ

Imorgon bitti åker jag till djurssjukhuset med matte. Jag har försökt med alla medel att få henne att ändra sig, men det är lönlöst. Jag har ingen talan tydligen. Detta innebär också att jag inte får någon frukost. Ska tydligen komma dit på fastande mage. Vilken skitdag jag har imorgon.

   Snääälla matte

Nu är det Maj och matte firade det med att knäppa lite kort på mig bland vitsipporna.

Matte tyckte jag var söt bland blommorna men jag hade ingen större lust att sitta där som Ferdinand. Det finns ju andra dofter som är lite mera intressanta liksom.

Igår var matte och jag på en lååång promenad. Matte har inget typ inget lokalsinne alls så vi lyckades gå vilse i ett motionsspår. Hur lyckas man med det? Fråga matte, hon vet. Det slutade med att vi var ute i flera timmar och gick. Jag hade ingenting emot det men matte blev helt slut.

Hon lyckades även få slut batteri i mobilen så hon kunde inte kolla på gps:en. Bra framförhållning liksom.

Efter en lång vandring hittade vi våran bil igen så vi kunde åka hem. Jag fick ingen lång skogspromenad idag. Matte har ont i rumpan säger hon, tydligen träningsvärk. Hon är så klen.

Idag fick jag leka polishund. Matte tyckte jag var så söt som polishund. Det tyckte inte jag. Måste man ha en sådan där töntig mössa då?

Konstapel Foz.