Klockan sju i morse kom vi fram till djursjukhuset. Allt gick lugnt och stilla tills vi hörde en bil tvärnita och en lösspringande hund sprang på vägen bredvid oss. Matte blundade och hoppades att bilen skulle hinna stanna och det gjorde den. Om man som vovve ska bli påkörd någonstans så är ju ioförsig vägen utanför djursjukhuset det mest lämpade. Fy, så det kunde ha gått. Tydligen ville den där vovven komma fram och hälsa på mig och det gjorde han. Han berättade att han också skulle bli knippsad och jag gav honom mitt största medlidande.

Vi gick in och matte pratade med någon tant om en massa konstiga saker, fattade nada.

Efter en stund fick vi komma in på ett rum.

En tjej kom och lyssnade på mitt hjärta. Hon sade att jag var en frisk pojke och det visste jag väl!

Sedan fick jag följa med henne och matte gick iväg. Matte tittade länge efter mig och jag tror nog att hon tyckte lite synd om mig. Jag tycker också synd om mig.

Nu till det värsta. Jag är fortfarande kvar på sjukhuset och skall sova här inatt. Tydligen kom det in en massa vovvar som behövde opereras på en gång vilket medförde att jag fick vänta ganska länge.

Veterinären ringde hem till matte och sade att jag mådde bra men att dom ville behålla mig här över natten eftersom jag kanske behöver lite smärtstillande och tillsyn. Matte tyckte att det lät som en bra ide.

Så nu slafar jag här och kommer hem imorgon.

Ha det gött så länge.

//FOZ